De Glömda Skivorna eller Sidoprojektens Förbannelse
Daniel Persson - 2008-05-03
Det finns vissa album som aldrig får det erkännande de förtjänar. Anledning till detta stavas "sidoprojekt". De görs av artister som vill göra något vid sidan av sina ordinarie band, och inte helt sällan faller dessa alster sedan utanför den större publikens vetskap.
Detta är något åtminstone jag tycker är mycket sorgligt så därför tänker jag ge er några tips från hårdrockens mörka värld på lämpliga sidoprojekt.
Vi börjar med en dos powermetal i form av "Demons & Wizards". Detta studioband består av Hansi Kürch (Blind Guardian) och Jon Schaffer (Iced Earth) samt ett gäng gästmusiker. De har hittills släppt två album, varav jag anser det första, självbetitlade, vara det starkaste. Det handlar om en i princip ren fusion av Iced Earths och Blind Guardians musik, vilket dock inte ska tas som något negativt. Så här habilt sångskrivande får man sällan. Det blir några mycket imponerande stycken med både thrashiga riff och mäktiga powermetal-körer som herrarna Kürch och Schaffer presenterar. Rekommenderat till alla som gillar Blind Guardian och Iced Earth, eller som helt enkelt tycker om hårdrock. "Demons & Wizards" är vad jag gillar att kalla ett ”Spela”-album, vilket innebär att efter att du tryckt på "Spela" kommer du varken vilja eller kunna med att trycka på stopp innan skivan gått till sitt slut.
John Petruccis (Dream Theater) instrumentella soloalbum "Suspended Animation" är ett annat intressant projekt. Det handlar om musik helt skriven och framförd av John (samtliga instrument spelas av honom själv). Det är instrumentallt, och mycket avancerat, men också väldigt lyssningsbart. Fungerar måttligt bra som bakgrundsmusik, men som grund för lite djupare musikalisk kontemplation är det perfekt.
Herr Petrucci ståtar dessutom, tillsammans med trummisen Mike Portnoy, med ännu ett hyper-progressivt projekt i form av The Liquid Tension Experiement. Detta Portnoy-initierade sidoprojekt är helt instrumentalt och påminner på många sätt om Dream Theaters mjukare inslag. Dock faller detta projekt inte mig direkt i smaken, men det är musikaliskt imponerade så det räcker och blir över. Rekommenderas till alla gitarrsolo- och 7/16-deltakts-fetischter där ute.
Huruvida Slash's Snakepits ska räknas som ett sidoprojekt är tveksamt, men jag väljer att göra det eftersom jag verkligen vill rekommendera albumet; "Ain't Life Grand". Här finnes både rockröjare som "Alien" och tillbakalutad blues med blås som i titellåten, samt allt däremellan. Bättre partyalbum än det här är svårt att hitta.
Serj Tankians ”Elect The Dead” är kanske lite tidigt att uttala sig om, den är fortfarande ny nog att kunna dra till sig många lyssnare, även om den kanske inte faller de flesta mainstream hårdrockare i smaken. I och med att System Of A Down verkar, åtminstone temporärt, lagt ner verksamheten fullkomligt tittar vi kanske snarare på Serj nya karriär än ett sidoprojekt, men det får tiden utvisa. Jag vill i vart fall rekommendera denna platta, men utvecklar mig inte längre eftersom recension står att finna i recensionsdelen av denna webbplats.
För de som missat dem vill jag också framhålla Arch Enemy gitarristen Michael Amotts ascoola sidoprojekt; stoner-metal bandet Spiritual Beggars. Ett flertal album har släppts under det namnet varav jag anser "Demons" vara det bästa i högen. Allt av deras material är kanhända inte fantastiskt, men uppskattar man maffiga riff med härligt groove och en cool känsla av 70-talsmetal på steroider har man verkligen inget att förlora i att ge dem en chans.
Ja, det var det jag hade att komma med för den här gången, håll till godo!
|