Till stor del berodde utebliven glädje på ett klent artistuppbåd och det i sin tur bidrog till en låg publiksiffra, drygt 23 000 enligt arrangörerna själva. Elaka rykten säger dock att det bara var 20 000 sålda 3-dagars biljetter. En campingplats som i de bortre kvarteren var i princip tomma spädde på detta rykte.

Jag kan inte låta bli att jämföra Hultsfred med årets upplaga av Peace and Love. Peace and Love kostar ca 1000 kronor inte 1700, de har betydligt fler stora och välkända artister både svenska och utländska. För oavsett hur stor 50 cent är så drar han knappast folk, de som gick på den konserten gick för att det var kul att se honom inte för att de egentligen hade åkt dit för hans skull. Ozzy i all ära men han kan inte ensam locka till sig ett slutsålt Hultsfred. På många sätt känns Hultsfred som en lillebror till Roskilde som så gärna vill men tyvärr inte kan.

Området var i år aningen omgjort eller så kändes det iaf mer förvirrande än vanligt. Campingen hade i princip helt flyttats bort från det såkallade träsket och upp på ängen. Bra eller dåligt, jag vet inte. Träsket hade fått bli funktionärscamping istället.

Jag hoppas att man gör en noggrann utvärdering av Hultsfred 07 och kommer fram till att man inte ska kasta pengar på artister som folk hellre tankar hem än köper skivor av. För oavsett hur stolta man är med sina bokningar kändes det, som flera medier redan konstaterat, att Hultsfred fick det som blev över.

Torsdag 14/6

Sahara Hotnights - Hawaii - 20:45


Tjejerna äntrar scenen tio år efter första gången de var på Hultsfred. För kvällen iförda 70-talsshorts och linne. De börjar med låten Visit to Vienna och publiken är med. Det blir en rivstart men sen dör det genast. Publiken hänger inte med på de nya låtarna förutom radiohiten Cheek to cheek. Det blir först när de kör Quite a feeling och Who do you dance for som det blir gensvar från publiken. Det känns som att de känner det från scenen och ger inte allt de som de kan.

Det har hänt mycket sen de spelade på Hultsfredsfestiven för tio år sedan, Sahara visar att de är ett stort och rutinerat rockband. Men det är det sista som saknas, den där extra lilla energin. Jag tycker att de borde struntat i de nya låtarna och kört gamla klassiker. Det här var ingen promotionspelning utan en festivalspelning och publiken ville ha lite ös men fick ett klassiskt rockframträdande. Lite lamt men det går hem.

Timbuktu & Damn - Hawaii - 01:00


En av de bästa konserterna förra året stod Timbuktu för. Då var det strålande solsken och eftermiddag, denna gång hade mörkret fallit och kylan gjorde sig påmind. Som tur var levererade Timbuktu med sitt band även denna gång, och värmen spred sig i kroppen ju mer alla dansade, för stilla kunde man inte stå till denna fantastiska ensemble.

Trots höga förväntningar och viss rädsla lyckades Timbuktu och kollegor toppa både i låtval och i energi det från förra året. Favoriter och klassiker fanns givetvis med i låtlistan. Publiken hoppade så marken gungade och det var förmodligen bara under denna och Turbonegros konsert som den mjuka stranden vid sjön Hullingen rörde sig i takt med musiken.

Kanonbra spelning och jag längtar redan till nästa.

Fredag 15/6

McQueen - Stora Dans - 18:30


Brittiska tjejbandet med tuffa texter och ett sound som kan liknas vid Juliette and The Licks. Sångerskans Manson liknande gester och blickar fångar den lilla skaran som samlat sig framför Stora Dansscen. Den lilla publiken tycks dock växa ju längre spelningen fortgår. För mig var Mqueen ett av de band som överraskade stort, ryktet från en bra spelning på Sweden Rock och slutsålda skivor i lilla Sverige gjorde nyfikenheten stor.

Det är svårt att spela på Stora Dans, det finns inte mycket utrymme varken för publik eller artist. Jag har dock sett flera bra spelningar på denna lilla scen och detta var inget undantag. Även om jag tycker att de lätt skulle hantera en scen i storlek med Atlantis. Rykten om McQueen verkar inte ha spridigt sig tillräckligt. Men om några år så.

Flera av deras låtar är trots garagesoundet lätta att hänga med i och för den publik som inte sett dem innan fanns de flera stunder att i alla fall försöka. Ett livevänligt band som jobbade hårt för att få publiken engagerade, och sånt gillar vi. Bra spelning, bra låtar och ett grymt drag gör denna akt till en av de bästa på Hultsfred.

Ozzy Ozbourn - Hawaii - 22:00


Ozzy hade problem med sin röst och skulle egentligen inte om man får tro honom själv spela i Hultsfred. Men han ställer sig på scenen ändå, det är starkt gjort. Ozzy Osbourne är inte bara mannen på MTV med den högst originella familjen, han är en legend. Det är just därför jag får blandade känslor idag. Jag har sett Ozzy tidigare med Black Sabbath och då var det bra. Men idag känns det bara kul att se honom för att han är Ozzy inte för att det är ett bra liveframträdande. En legend är alltid en legend. Och det är precis så det känns idag.

50 Cent - Hawaii - 01:00


Vad är det här? Snacka om att ta sig själv på alldeles för stort allvar. Och vad gör 50 på Hultsfred över huvud taget? Han får noll respons från publiken och kanske han kände att den kalla Smålandsnatten inte var så välkomnande för det här är väldigt dåligt. Okej, jag har kanske inte fattat det hela med gangsta, det kanske är så här det ska vara men det lockar inte mig att se 50 cent igen. Gå på Kidz in the hall istället om du vill ha bra hiphop. För det här var något av det sämsta jag har varit med om.

Lördag 16/6

Kidz in the hall - Stora Dans - 15:30


Bortom 50 cent och gangsterrappen gjorde Kidz in the hall en bra show. Det är så här hiphop borde vara. Hoppas att 50 såg vad som hände på Stora dansscenen. Hiphopen är inte död och det visades idag.

Pet Shop Boys - Hawaii - 01:00


Neon och dans på ett sparsmakat och stilfullt sätt bjuder Pet Shop Boys upp till en helt okej show. Regnet avtog precis innan konserten men en bit in öppnade sig himlen igen och hälften av alla som stod framför scen gick därifrån. Tyvärr kunde inte en bra setlist hålla den blöta och ganska så bittra festivalpubliken kvar. För visst var det många som var besvikna på årets upplaga av Hultsfred.

Pet Shop Boys gjorde ändå en bra spelning, låtarna satt och i samspel med dansare och kör kändes det gediget, en ljusshow av neon hjälpte till att skapa stämning ala synth. Favoriter och lite greatest hits brukar inte vara helt fel att köra för en inte så nischad publik.

Någonstans i showen känns det ändå inte som att man når fullt ut, det saknas publikkontakt och det blir lite långtråkigt. Det märks redan i början när Niel Tennant i sin frack och höga hatt knappt blickar ut över publiken. De kör på och det hade kunnat bli lite bättre.

Men allt som allt är låtlistan som sagt bra och scenshowen som sådan helt kanon. Det blir tilltrots ett väl godkänt för Pet shop boys.