45 minuters gångväg utanför det lilla samhället Kungsör i Södermanland slog Kaktusfestivalen upp portarna för tredje gången. Fältet där området låg på var ingen höjdare för festival, i den stekande värmen hade det varit bra med lite badvatten. Kaktusfestivalen är lite av en nybörjarfestival med många unga besökare, kul för dem men det blir lite tråkigare när man själv börjar känna sig gammal.

Fredag 21/7
Stämningen var trots allt på topp hos de flesta besökare när scenområdet öppnade på fredagen. Både scenområdet och scenerna kändes alldeles för stora för den här lilla festivalen med 1000 besökare. Det var långt mellan de olika stånden som fanns men glest med personer vid dem. Samma sak gällde framför de olika scenerna och trots att man kunde locka med flera stora namn blev det aldrig något ordentligt drag framför scenerna. Man borde ha satsat på att göra en liten festival med små band där man drar ner kostnaderna. Det är meningslöst med stora, dyra band som spelar framför ett dussin personer.

Gula Gubben

Den första riktiga publikmagneten. Han spelar visor på en trasig gitarr och framför dikter, allt i en alldeles för liten gul dräkt med det värsta Gällivarehänget du kan tänka dig. Och visst fan är det bra.

Han sjunger sina versioner av kända låtar av både svenska och utländska artister. Det är låg humor och vitsiga omskrivningar som framförs med allvar i bakgrunden. Både USA, knark och pengakåta artister får sig en känga och publiken älskar det, jag också.

Governor Andy

Publiken gungade och var glad och kärleken flödade mellan scen och publik när guvernören levererade sin reggae. Allting satt fint och bra men det lyckades inte riktigt klicka. Antagligen var det som vanligt kombinationen stor scen och liten publik som spökade.

Blindside

Bandet var lite av en publikfavorit och många hade tjatat om att just det här bandet skulle man se. Ett kristet rockband från den Stockholm som har nåt en hel del framgångar i USA. De lyckades avsluta den första kvällen på ett bra sätt och också dra en del publik men trots att artisterna höll hög standard hade jag inte höga förhoppningar för morgondagen.

Lördag 22/7
Dagen var i stort sett likadan som den förra. Det kom lite fler folk men festen var snarare på campingen än på scenområdet. Många av de stora namnen hade också släppts lös den första dagen och det blev tyvärr ännu lite segare framför scenerna den här, festivalens andra dag.

Svensk Pop

Halv nio small det iallafall till ordentligt. Svensk pop hoppade upp på stora scenen och släppte loss den stora festen. De lyckades leverera sin glada musik med en sån glöd och glädje att den lilla publiken kändes tio gånger större. Det var svett, dans, allsång, solon i publiken och efter en riktig bra spelning tog sig bandet ut på området och fortsatte festa. Synd att inte hela festivalen var så här.

Dozer

Stonerrock i ett tält med en hängiven publik som ger allt. Äntligen kom en spelning där inte den lilla publiken störde. Med ett helt camp på området som väntat på att se dem blev inte spelningen en besvikelse, tvärtom en glad överraskning och det var skönt att kunna ge sig av med den spelningen som sista. Visserligen fanns det kvar saker att se men när man väl fått upp stämningen var det bättre att ge sig av än att se den förstöras av ett alldeles för ambitiöst arrangemang.